Sysselmuffarna har landat

Jag är av den bestämda åsikten att sysselmuffar hör hemma bland blommiga kaffekoppar och rynkiga, erfarna händer. Åtminstone de tio första som fick landa mitt i kaffepausen på Folkhälsans gruppboende i Smedsby.

Händerna kröp in och värmde sig, kände efter om det var just den här som var bäst. Många av mottagarna undrade blygt över priset, men då de övertygades om att muffar är en gratis extrabonus spred sig leendena över ansiktena. Just den här muffen hittade hem direkt. "Den här vill jag ha! Får jag den?" Såklart!

Det var ofta lite spännande att sätta in händerna i muffen för det dök upp överraskningar lite här och där. Förundringar och småskratt över tokigheterna förgyllde dagen.

Många var ju hantverkare själva som hade stickat och virkat i yngre dagar. Jag fick berätta hur muffarna var tillverkade, hur många maskor som lagts upp och vilket garn som kunde köpas var. Men när frågorna upprepade sig tredje gången passade jag på att ställa några egna frågor.

Jag frågade en av damerna om hon någon gång virkat ett helt sängöverkast. Hon svarade att så kunde jag ju inte fråga. Jahapp. Istället skulle jag fråga henne hur många sängöverkast hon virkat. Glimten lyste i ögonvrån. Samtidigt meddelade bordsgrannen att hon virkat åtminstone sex överkast. Stolta över händernas verk. Förnöjda.

När jag sedan steg upp för att ta mig hemåt blev jag tagen under armen och förd till ett rum.

Där berättades med stolt stämma om det finaste överkastet som sparats för eget bruk. Hur remsa läggs till remsa genom en finurlig kedja av virkade bågar. 

Tänk ändå vilka samtal som kan födas på en kafferast, strax efter att sysselmuffarna landat. 

Varm i hjärtat och glad över personalens glada tillrop och planer på egen tillverkning får jag hålla tummarna för att sysselmuffarna hittar till fler kafferaster och kalla händer. 

Och tänk om jag också skulle virka mig ett sängöverkast...